Icebug backyard trail spring edition 16 km

Åter igen organiserar det fantastiska gänget på Icebug tillsammans med lokala idrottsföreningar ett oförglömligt arrangemang. Den 5 maj var det dags för ett härligt trail lopp i en sydlig riktning med start vid Icebug HQ i Jonsered. Löpningen inleddes med en del uppför och promenad då stigen var smalare än antalet deltagare. Efter en liten stund hade fältet tunnats ut och vi fick njuta av magisk löpning vid Maderna och utför tillbaks till Jonsered. Avslutande utförslöpningen var flygande brant. Spurten in i mål gjordes med ett flin. Jag och min fantastiska träningskamrat @henrikthyren njöt av arrangemanget.

Sandsjöbacka trail 37km

I söndags var det då dags för Sandsjöbacka trail och distansen 37km. Banan sträckte sig från Torget i Kungsbacka (start vid Nordic Wellness city) upp igenom Sandsjöbacka reservatet, förbi Sisjön, bort till Toyota i Mölndal och över till gamla Pedagogen, upp i Änggårdsbergen och bort till Annedalskyrkans sluttningar för att avslutas uppe vid Skansen Krona.

Loppet gick bra då jag öppnade mycket lugnt och hittade ett bra tempo i slutet av den grupp om c:a 100 personer som startade. Löpningen genom den södra delen av Sandsjöbacka reservatet var väldigt vacker, trots att det var mycket halt. Uppe vid övergången Spårhagavägen var det vätskekontroll med lite smaskiga pannkakor med sylt. Löpningen upp mot Oxsjön och Sisjön skedde ensamt med bara en enstaka löpare som ibland var framför mig eller bakom. Vid Sisjön fanns en till vätskekontroll. I det här laget kändes det av att en viss stelhet infunnit sig. Löpningen bort till Mölndal och överlöpningen till Änggårdsbergen gick bra men med viss matthet. I uppförsbackarna i Änggårdsbergen var det mycket slitsamt. De tre avslutande sluttningarna med start bakom Annedalskyrkan var bedrövligt tuffa där det mest handlade om att dra sig upp och sedan inte slå ihjäl sig på nervägen. Dock kul och knasigt sätt att avsluta. Sista hundrametrarna upp till Skansen Krona kändes bra även om det var långsam löpning. Jag hade gjort 37km och sprungit från centrum i Kungsbacka och hela vägen in till stan i Göteborg. Coolt!

sandsjöbacka1
Någonstans i Sandsjöbacka naturreservat, jan 2019

Icebug Backyard Trail 16k

Icebug backyard trail

I söndags arrangerade Icebug ett megafint trail-event med start och mål på deras bakgård vid huvudkontoret i Jonsereds fabriker. Löpingen gick längs magiska skogsstigar upp längs Bokedalen, vidare upp till övre delen av Kåhög för att sedan svepa ner utanför och på Gripsholmsvägen, upp till Torpet Freden, ner längs underbara nerförsbackar till Humlebadet vid sjön Aspen, upp på berget efter hopptornet och vidare runt längs Ramsjön, ner till Tultered och över via Kåhög till Bokedalen och Jonsereds fabriker.

Det var över 700 löpare vilket gjorde det lite trögt i början där stigen började, men det skapade samtidigt också en fantastisk inramning med mycket folk ute i naturen. Vädret var svalt kring 10 grader, lätt regn i luften och efter en stunds löpning uppehåll. Min löpning var stark och snabb. Jag flög ner och upp för den kuperade banan och peakade med en hastighet på 4:50 min/km på flera löpsektioner.

Ironman Kalmar 2018

Min andra Ironman blev resultatmässigt en något bättre prestation än året innan. Med ett par minuter snabbare tid och med lite lägre smärtnivåer kändes IM Kalmar 2018 som en framgång. Simningen gick något långsammare, cykling lite snabbare och löpningen i stort samma tid som året innan.

Dock var en stor utmaning i året version, mina tävlingsnerver som verkligen spökade och påverkade negativt. En skillnad som kan ha varit med och bidragit var att jag var ensam före, under och efter loppet. Av olika anledningar kunde familjen inte vara med, vilket skapade lite för mycket egentid inför loppet.

Dock kunde inga stressande tävlingsnerver ta bort den fantastiska känslan av att gå i mål efter 12 timmar, 56 minuter och 15 sekunder. En sådan enastående egoboost!

Ansträngd_finisherpix_2212_064263

Asics Stockholm Maraton

StockholmMaraton2018

Då var det dax igen för detta mycket trevliga långlopp. Dock var det med lite mixade känslor som kröp på mig under bilfärden med familjen och Henke upp mot huvudstaden. Den märkliga våren hade inneburit mycket färre långpass och mindre antal löpträningspass än planerat. En viss oro i kroppen kring hur benmusklerna skulle reagera på distansen. Lördagen bjöd på varmt och fantastiskt väder på mellan 26-30 grader. Henke och jag åkte in tidigt och hämtade ut nummerlappar och shoppade loss i mässområdet. Stämningen var på topp när musiken dunkade loss längs vägen där startgrupperna började samlas inför kl 12. När vi andra startomgången släpptes iväg så följdes Henke och jag åt till första vätskekontrollen där jag stannade till. Henke som bar med sig egen dryck fortsatta framåt. Min löpning kändes mycket bra de första 10 km. Upp efter 15 km kändes kroppen ganska varm men det fanns klipp i steget. Pulsen var kanske lite hög men inget som oroade mig. Ute på Djurgården fick jag svårt att hänga med farthållaren och fick vid 21 km släppa och sänka tempot lite. Detta var det inledande tecknet att jag skulle få det mycket tungt. Längs strandvägen och sedan mot slottet blev det snabbt allt tyngre. Inte ens Maries och barnens  peppande kunde lyfta mig. Upp på Södermalm gick allt annat än fort. Nere vid stadsgården och bort mot Finlandsfärgorna var en stor plåga där vader, höftböjare, fötter och vadben smärtade. Upp på Söder igen i gång och krypfart. Tillslut syntes Västerbron som den här dagen var mycket lång och tycktes aldrig ta slut. Löpning längs Norrmälarstrand tuffade på men i låg låg fart. Passeringen inne vid Garmin Powezone var långsam. Efter en oändlig löpning längs Strandvägen svängde vi till slut upp mot de sista 2 km mot Stadion. Precis innan svängen upp mot Stadion stod Marie och barnen och hejade. Mira och Lina sprang med mig en lite bit och det var uppenbart för dem att jag slet hårt. De peppade allt vad de kunde. Sista svängen runt stadion kändes mycket lång. Väl inne på stadion kom den magiska känslan över mig och det var inte utan stolthet som jag trippade i mål på ben som var helt stela och med smärtande värk. Men som sagt jag kom runt på 4 tim 53 min.

ÖtillÖ Utöswimrun, 20 maj 2018

Loppet är på ungefär 37km löpning på grusväg och trail med åtta stycken simpassager på mellan 50 – 600 meter. Man springer i lag om 2 personer där jag och Micke bildade ett sådant par. Vi åkte ut till Utö kvällen innan, käkade på värdshuset och kröp nej i båtkojen ganska så tidigt för att vara utsövda för det kommande äventyret.

Vi vaknade tidigt och fixade en bra frukost. Strålande väder med klarblå himmel och 20-23 grader. Inför starten hade jag bett  Micke att hålla nere tempot i den inledande löpningen, men den blev ändå för hög innan vi kom fram till första simningen.

Efter första simningen kändes det bra och vi fick till ett ok tempo. Loppet fortsatte med fantastisk löpning i overkligt natursköna miljöer runt Utö. På den långa löpningen på hemvägen kroknade jag rejält och Micke var tvungen att både bogsera mig i linan och dra ner tempot. Men vi kom till slut runt på lite mer än 6 timmar.

Tankarna efter loppet var att det behövs mer distansträning då jag hade mycket stela och värkande ben efter loppet. Dock väldigt nöjd över att ha kämpat på hela vägen.

Tjörn triathlon 

Halv IM på Tjörn innebar en tidig start på morgonen från Onsala. Väl uppe i Skärhamn var det lite blåsigt. Incheckning och förberedelser gick bra med gott om tid för simuppvärmning. Simningen på 1,9km gick bra med en sista bit som var väldigt vågig men kul att simma. Växlingen gick bra och jag kände mig ganska pigg. Första varvet på cyklingen fungerade helt ok trots en avslutande 20km med mycket motvind. Andra varvet var också helt ok, men det kändes att cyklingen tog kraft med sina 90km. Växlingen mot löpning var problemfri. Första 4km gick bra men sedan blev allt värre och värre. Det sista varvet upp mot 21 km var mycket smärtsamma och benen var enormt stela. In i mål kom jag med nöd och näppe. Fick sätta mig ner och samla ihop mig känslomässigt innan jag kunde möta Marie som verkligen peppade mig på bästa sätt på loppet.

Ironman Kalmar

Det blev en fin dag trots hårda vindar och regn under den tidiga morgonen. När det var dags för simstart kl 07:00 var havet lugnt. Simningen gick bra på tiden 1:27, cyklingen var inledningsvis tung med värkande knä. Detta släppte dock efter 9 mil. När både slingan på Öland och norr om Kalmar var avslutad och de 180 km fullbordade hade det tagit 6:30 tim. De tre varven på 14 km som utgjorde den avslutande maratonlöpningem tog 4:44 tim. Totaltiden blev 12 tim 59 min och 35 sekunder. En framgång och fantastisk upplevelse.


ironman2017landgren

Stockholm maraton 2017

Detta skulle bli mitt första maraton. Aldrig tidigare hade jag sprungit 42km i ett sträck. Dagen innan reste hela familjen upp till Stockholm för att bo hos några vänner. Ett bra sätt att störa bort den värsta nervositeten. På lördagen var det fjärilar i magen och en orolig morgon. På tunnelbanan in mot Östermalm träffade jag andra löpare som också var på väg in mot start. Det kändes bra att ha några att prata med och höra deras lugnande vänliga ord. Väl framme på Östermalms IP så fick jag snabbt min påse med nummerlapp och chip. Sedan var det en jobbig väntan innan det var dags att gå bort till startfållan på Vallhallavägen. Jag ställde mig i 6.30 gruppen och min plan var att ta det väldigt lugnt under det första varvet och sedan öka på det andra. En lugn kom över mig så fort startskottet brände av och floden av löpare satte fart. Nere vid slottet fick jag peppa av Marie, Lina och Mira som på bästa sätt hjälpte skapade glädje. Löpningen över söder och sedan runt Kungsholmen gick fint. Vid varvningen och färden över Gärdet började det kännas lite mer i låren. Nere från Värtahamnen och till Djurgården fick jag gräva djupt och mentalt ladda på. Väl tillbaks i city fick jag ny energi av min familj som peppade och tjoade. Runt söder och ner över Kungsholmen var det ren löpglädje och förbi Odenplan och bort mot Stadion var det djup glädje och en känsla av vara odödlig. Den känslan fick sig en törn när en äldre man ett ett tiotal meter stöp i backen och publik bredvid banan omedelbart påbörjade HLR. Upploppet på Stadion erbjöd en enorm känsla av sammanhållning och djupaste tacksamhet för att ha möjlighet att springa. Kanske ingen rekordtid men det var en prestation som öppnade många mentala dörrar som fram tills nu varit stängda.

Race report Lucia Swimrun Borås

Den 11:e december efter mycket strul med att hitta vägen fram till Kypegården och den beryktade Kypesjön, så var det äntligen dags för det episka och lite magiska Lucia Swimrun. Just det ett swimrun i december. För att vara så förberedda som möjligt hade jag och Henrik Thyrén kört ett test någon vecka tidigare där vi testat att simma i havet och springa en slinga i några varv. Det gick bra.

Nu var det dags att träffa Team Colting och vänner med Jonas, Elin, Niklas, Love, Tobbe och David. Utöver detta var Jonas och Andreas från TV-programmet “Riktiga Karlar” på plats. Vi blev varmt mottagna av först David som med sitt vargleende laddade på med positiv energi. Därefter ledsagade Love oss till rätt omklädningsrum. Iklädda våtdräkt, lucianattlinnen och lysande luciakronor ovanpå våra neoprenehuvor promenerade vi bort till grillplatsen där Elin Lilja ordnade med glögg, bullar, godis och korv. Mitt i hela spektaklet fanns Jonas som hälsade välkommen och Niklas som fixade runt. De fyrtiotalet deltagare var i olika grad utklädda till tomtar, lucior, renar, granar och Freddy Kruger från motorsågsmassakern. Luciatema för hela slanten. Inför starten fick vi instruktioner att inte simma med huvudet i vattnet då det dagen innan låg is på sjön. Tre varv med löpning 2,7 km och tre simningar på 90 m vardera. Det inledande varvet löpning höll hela deltagarfältet ihop för att  ganska så tillsammans komma ner till första simningen. I detta läget var man ganska så varm av löpningen i plusgrader. Detta ändrades snabbt i det kalla vattnet. Simningen gick bra och efter 90 meter kändes det mycket bra att kliva upp. Andra varvet gick bra även i den ganska så långa uppförsbacken där mina lite stela fotleder gjorde sig påminda.

Ner till andra simningen var löpningen lugn och fin där jag och Henrik sprang sida vid sida. Vid simningen ropade speakerrösten ut “Här kommer våra lucior sida vid sida”. Den lilla men energiska publiken jublade och klappade i händerna. Plask, rakt ut i sjön och en intensiv simning. Provade att stoppa ner ansiktet och det var mycket kallt. Löpningen på tredje varvet inleddes med mycket mycket hög puls som var svår att få ner i den långa uppförsbacken. Men i utförslöpningen sjönk pulsen till en behaglig nivå. Dags för sista simningen. Jag kastade mig rakt ut och kände att detta skulle man kunna hålla på med hela dagen. På andra sidan sjön kändes det dock ganska skönt att det bara var en kort löpning kvar för att sedan få lite god glögg. I målportalen tog Jonas Colting emot med öppen famn. Med deltagarmedalj runt huvudet gick vi sedan bort till Elin som serverade korv och glögg. Där hängde vi sedan kvar och småpratade med henne om hur inspirerande vi är av hennes träningsresa. Efter en lång stund hos den extremt trevliga Elin var det dags för dusch och bastu. Där inne träffade vi Jonas som vi pratade med lite kort innan han dök ut och skulle fixa ner allt efter tävlingen. Så till Team Colting och vänner. Ett stort tack för en fantastisk tävling för se så glada Henrik och jag är.

jonashenrikluciaswimrun16